Det intressanta är att man kan avancera ganska bra ändå genom att med bl a belöningsplacering och förväntningar få fram beteendet och liksom vänja hunden vid att göra rätt. Det är alltså inte utan att jag börjar fundera på hur viktigt felande är när det gäller att få fram stabila och bra beteenden/moment.
Nu tror jag att felande har en plats när det gäller att skapa en förståelse för vad som förväntas i ett moment (även det antagandet skall väl ifrågasättas), men det är ju på nåt sätt en skillnad i att låta bli att belöna en total underprestation när hunden är hyfsat stabil i att prestera på en högre nivå, än att nolla under inlärning för att hunden ska prestera bättre.
Å andra sidan funkar det ju väldigt bra att i shejping stimulera till en bättre prestation genom att nolla så kanske är det bara en attitydfråga hos hund och förare? Eller är det så att just nollandet (utan att hunden har ett stabilt beteende att falla tillbaka på) som är den del av shejpingen som lätt leder till frustration? Ingen aning.
För mig känns det i alla fall bäst att bara nolla om:
1) Hunden normalt sätt presterar bättre än den gör just nu och den har ett stabilt beteende att falla tillbaka på.
2) Jag är säker på att jag i den aktuella situationen kan få till ett lyckande nästa gång, om än så med lite modifierade förhållanden.
Men det här är ju fegissättet, får se om det blir ändring framöver...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar