lördag 30 maj 2009

Har som sagt inget problem med upprepningar....

Inspirerad av en snäll kommentar har jag lagt ut ett sjukt långt inlägg på min dumpplats för dravel (raderna är längre där bla). 

Temat är exakt samma som sist, jag har bara försökt förklara lite mer ingående hur jag tänker. Alla som inte är totala träningstänk-nördar och extra inne på det här med felande kan nog skippa det alltså.... 

tisdag 26 maj 2009

Mer om hur jag tänker kring fel

Kom på att känslan av att jag belönar "allt" nog till stor del har sin grund i att mina repetitioner nästan alltid slutar med belöning (och inte bara på att jag har enkla kriterier). När det blir fel och jag inte vill bryta helt (dvs nästan alltid), så gör jag något flöljande:

1) Jag tjatar. Detta gäller när jag jobbar på signal och hunden inte utför beteendet jag ber om. Går det inte att få den att göra rätt genom att upprepa signalen så kanske jag till och med hjälper hunden att få det rätt. Ve och fasa...

2) Jag nollar genom att så långt det är möjligt ge hunden information om hur den måste rätta sig för att få belöning och låter den sedan rätta sig.

....sedan belönar jag:) (Mer eller mindre bra utifrån situation såklart, som minst beröm och som bäst jackpotbelöning).

För att motivera detta vansinne ska jag förklara hur jag tänker; Jag försöker vara så pedagogisk som det bara är möjligt när jag tränar och därmed släppa alla tankar på att hunden inte förtjänar sin belöning eller på nåt sätt lär sig att "det är inte så tokigt att göra fel för då får man hjälp som leder till belöning". Nånstans måste man väl ändå kunna lita på sina belöningar (i lydnadsträningen alltså) och att hunden tycker att det är roligare att göra rätt på första försöket om den nu bara begriper hur den ska göra! Jag tänker att min uppgift när det blir fel är att bästa sätt hjälpa hunden förstå vad den ska göra för att det ska bli rätt nästa gång.

Självklart satsar jag på att ligga på en nivå som hunden klarar direkt så långt det är möjligt (det är ju onödigt att skapa en vana av att göra fel), men när hunden väl har gjort fel tror jag stenhårt på att försöka få den att landa i ett rätt beteende till sist.

Om inlärning i dess enklaste form bygger på att förstärkning ökar sannolikheten för upprepning (och därmed ytterligare förstärkning osv), så är mitt mål som tränare att öka sannolikheten att min hund gör rätt jämfört med enbart förstärkningarna i sig. Målet är för mig att jag och min hund ska kunna jobba oss framåt som ett team.

Lika viktigt som att "lära hunden träningssystemet" (repetitionsklokhet i shejping etc)) blir det då att skapa en mer dynamisk kommunikation (där den exempelvis lär sig att ta instruktioner).

söndag 24 maj 2009

Felaktiga funderingar

I väntan på att jag ska komma fram till hur jag kan fela/nolla mera utan risk för att hamna i negativ spiral (som om man kunde tänka sig till hur man ska träna bäst...) har jag väldigt generösa kriterier för belöning.

Det intressanta är att man kan avancera ganska bra ändå genom att med bl a belöningsplacering och förväntningar få fram beteendet och liksom vänja hunden vid att göra rätt. Det är alltså inte utan att jag börjar fundera på hur viktigt felande är när det gäller att få fram stabila och bra beteenden/moment.

Nu tror jag att felande har en plats när det gäller att skapa en förståelse för vad som förväntas i ett moment (även det antagandet skall väl ifrågasättas), men det är ju på nåt sätt en skillnad i att låta bli att belöna en total underprestation när hunden är hyfsat stabil i att prestera på en högre nivå, än att nolla under inlärning för att hunden ska prestera bättre. 

Å andra sidan funkar det ju väldigt bra att i shejping stimulera till en bättre prestation genom att nolla så kanske är det bara en attitydfråga hos hund och förare? Eller är det så att just nollandet (utan att hunden har ett stabilt beteende att falla tillbaka på) som är den del av shejpingen som lätt leder till frustration? Ingen aning.

För mig känns det i alla fall bäst att bara nolla om:  
1) Hunden normalt sätt presterar bättre än den gör just nu och den har ett stabilt beteende att falla tillbaka på. 
2) Jag är säker på att jag i den aktuella situationen kan få till ett lyckande nästa gång, om än så med lite modifierade förhållanden. 

Men det här är ju fegissättet, får se om det blir ändring framöver...

torsdag 21 maj 2009

Skyddsträning

Igår var vi och tränade skydd hos Sharon och Joakim i Smedsbo. Det var precis lika roligt som sist och jag är jätteglad att få så proffsig hjälp med Caki. Vendela som följde med och tog fina bilder fick som hon själv uttryckte det "se en lite annan sida av Caki". Här är hon in action....






Brorsan Chai var också på hugget:





Mer bilder finns på Sharons och Vendelas bloggar.

måndag 18 maj 2009

Träningstävling på Uppsala BK

Ifall nån inte visste det så är jag ägare till världens mest underbara malletik (tänkte att jag genom att uttrycka mig så kunde få både mallehaneägare och andrarasertikägare att hålla med, dvs de flesta av mina vänner:)). 

Fick höra i torsdags att det var träningstävling (med riktig domare på UBK ) i dag och anmälde mig i sista stund. Perfekt att få göra moment + belöna i tävlingslik miljö tänkte jag. Caki löper (tänk att min lilla plutt har blivit så stor) med det var ok ändå om man startade sist. Nu blev det till slut 3 löptikar så vi fick till och med en liten platsliggning för oss själva sist av allt.

Tyvärr blev det lite för kort uppvärmning mot för vad Caki hade behövt (vi kunde ju inte gärna ta ut löptikarna blande de andra hundarna så hon kom ned till tävlingsplatsen bara drygt ett ekipage innan oss) så hon var lite osäker i miljön och ville gärna titta på de andra hundarna. 

Att hon brydde sig mycket om miljön gjorde att vi fick dubbelkommando på både linförigheten och läggandet eftersom hon tittade på publiken i starten, sen gick det jättebra när vi väl kommit igång. På ställandet och hoppet fick vi DK för att jag gör konstiga saker med armarna och det är ju verkligen inte hennes fel. Tandvisningen avstod jag för att hon inte kan det så bra och jag var rädd att hon skulle komma av sig om vi gjorde det innan linförigheten, men vi gjorde det som övning sist av allt. 

Jag belönade efter VARJE moment (så ta hänsyn till det när ni ser betygen), det behövdes för att peppa henne att strunta i störningarna + att jag ville göra tävlingssituationen så lätt som det bara var möjligt.

Resultatet:
Platsliggning                  10
Tandvisning                   0   (avstod)
Linförighet                     8,5   dk
Läggande under gång   8,5   dk
Inkallning                       10    
Ställande under gång    8,5   dk
Apportering                    9      ngt tveksamt gripande
Hopp över hinder          7,5   dk, kraftigt islag
Helhetsintryck               9      Ekipage med framtidsutsikter, ung hund

Jag är så himla nöjd med min snutta, hon gjorde allt jag bad om och tappade inte bort sig en enda gång trots tävlingssituationen. Det är klart att det blir annorlunda för henne sen när jag inte kan belöna, men ändå. Hon är bäst!

Ska jag berömma mig själv (och inte bara vara missnöjd för att jag ger dk utan att märka det) så var det att jag lyckades slappna av och tänka träning trots tävlingssituationen (var faktiskt rätt nervös innan). Jag lyckades hålla fokus på min hund och att stödja henne i vad hon gjorde och brydde mig knappt om varesig tävlingsledare eller domare (eller att de tittade på oss). Det var mitt mål med mig för dagen och det känns bra att det funkade, men det krävs nog mycket erfarenhet för att jeg ska lyckas hålla kvar i den känslan även om ett moment strular.

Alltså en himla lärorik och rolig kväll! Det är bara att tacka alla tappra själar på UBK som ställer upp på att stå ute i kylan för att vi ska få träna.

Förtydligande

Eftersom några som läst mitt senaste inlägg antagligen  inte känner mig så bra så vill jag förtydliga en sak (detta efter att ha bevittnat min sambos förskräckta blick när han läste inlägget).

Jag sitter alltså inte klistrad framför TV:n varje gång hundcaochen är på för att sedan gå ut och försöka göra likadant med min hund... Däremot försöker jag alltid att iakta den träning jag ser (i verkligheten, på tv och på nätet) på ett så neutralt sätt som möjligt för att lära mig så mycket som möjligt om vad olika tränarinsatser, "bra" och "mindre bra", får för effekter på olika individer. 

Jag försöker alltså att varken ta åt mig allt helt okritiskt från folk jag tycker är duktiga eller avfärda allt rakt av från någon som jag har ett sämre intryck av. Jag försöker att observera och lära mig. Ibland blir man också inspirerad från de mest oväntade håll....

lördag 16 maj 2009

Man vill ju inte vara feg...

Utifrån devisen "det gäller att vara ödmjuk, man har nåt att lära av de flesta människor" kollade jag på hundcoachen här om dagen (kan ju tillägga att alternativet var plugg....).

Det jag tog med mig från det var att jag kanske skulle satsa mer på att försöka leka mer med min hund utan leksak. Hittills har mina "enbart sociala" belöningar varit av det mer lugna slaget, men om Fredde inte räds att riskera armar, händer och kläder genom att leka ruffigt med en schäfer utan leksak så kanske jag också vågar. Händer och armar är liksom redan ganska skadade efter alla gånger Caki biter efter leksaken och missar, så det kanske egentligen inte blir så mycket värre tänkte jag.

Efter att ha provat så undrar jag bara, har Fredde nånsin lekt utan leksak med en malle? 

tisdag 12 maj 2009

Att lära sig att göra fel

Jag tror på teorin att det är dumt att låta hunden göra mycket fel i träning pga att den sannolikt lär sig att göra fel av att göra fel även om det felaktiga beteendet inte förstärks. (Nu pratar jag alltså inte om att fela hunden eller inte,  utan om att låta hunden göra saker på ett felaktigt sätt över huvud taget).

Idag fick jag vatten på min kvarn. Gällande min egen inlärningsförmåga.

Jag skulle besöka en avdelning på sjukhuset som jag har varit till totalt sett 5-6 ggr. Det dryga är att jag går fel nästan varje gång. Problemet är att jag gick fel första gången och nu blir jag osäker varje gång jag kommer dit. "Var det runt hörnet till höger eller längre nedför gatan åt vänster?" Jag går jämnt till båda platserna, dem kommer jag ihåg, men jag glömmer vilket som var rätt. Att göra nånting lämnar ganska stora spår även om beteendet inte blir förstärkt....

Jag tror förstås att det finns en poäng i att att göra fel också ibland, men bara ibland. Sen är det ju en sak att lägga upp sin träning så att hunden har förutsättningar att oftast göra rätt och en helt annan sak att ha väldigt generösa kriterier för att slippa fela hunden (det senare gör jag mig skyldig till ibland:))  

söndag 10 maj 2009

Träningsuppdatering

Eftersom det för tillfället inte finns en enda vettig eller ovettig tanke i mitt huvud (ganska skönt att inte grubbla för omväxlings skull) så kommer en kort rapport om hur det går med Cakis träning i väntan på nästa utläggning. (Jo, jag tränar faktiskt lite i verkligheten också även om man lätt kan tro att jag ägnar all tid åt att tänka ut hur jag borde träna..)

Den del av träningen som handlar om Cakis engagemang och vilja att träna går jättebra. Nu kör jag ganska korta pass innan belöning och försöker leka mycket med henne - det har verkligen gjort henne mer på hugget! Samtidigt försöker jag jobba med saker som positionen i fria följet (går ganska bra) och farten vid inkallning (här tränar jag för dåligt). 

Planen är sedan att öka störningarna innan durationen och i det ligger att träna på konstiga platser. Därför är jag lite nöjd över att jag tränade ett minipass på en gräsmatta bredvid McDonalds i Köping idag:)

Det jag måste se till nu är att inte fastna i momentträning bara för att jag kör kortare pass innan belöning. Jag MÅSTE komma ihåg att göra små skojkedjor av sådant som hon kan!

Två saker jag tycker är svåra att få ordning på 
1) Hur jag beter mig under träningen - jag har så lätt att bli koncentrerad och tråkig. Trots planer på att bli bättre på den här punkten kommer jag på mig själv med att vara precis lika trist som innan jag bestämde mig för att ändra på mitt sätt. Förändring tar tid, suck! 
2) Felande - känns svårt. Resultatet av att jag tycker det är svårt att fela är att jag nästan aldrig gör det utan belönar det mesta hon gör. Går ju att komma en bit ändå otroligt nog, men det här är en del jag måste få till om jag vill lyckas bra (tror jag).

torsdag 7 maj 2009

Att maximera andelen positiva spiraler i träningen

Om det nu ligger något i mitt resonemang från i förrgår (vilket är allt annat än säkert) så handlar det här med att komma in i positiva spiraler mycket om att hunden ska lösa den uppgift som den ställs inför. (Åtminstone borde chansen till positiva spiraler öka och risken för för negativa spiraler minska då.)

För att öka sannolikheten att hunden skall lyckas göra rätt tänker jag att man kan jobba med alla faktorer som ingår i min lilla ekvation (den är förstås bara en tankemodell ska inte tas på för stort allvar, men den underlättar när man tänker tycker jag.)

Minska uppgiftens svårighet
-Sänka kriterierna på utförandet
-Hjälpa hunden på olika sätt

Öka hundens motivation (Det här håller jag och Caki på med nu.)
-Öka hundens motivation för träning generellt (kanske handlar om att göra det extra lätt och roligt för hunden att träna över lag ett tag, eller träna kortare pass, eller skratta mer och belöna bättre, eller vad som nu kan få den individen att uppskatta träningen snäppet mer)
-Öka hundens lust till det specifika momentet (genom att tänka över belöningar, tillfälle för den träningen osv.)
-Se till att träna när hunden är i god fysisk form (frisk, pigg osv)

Öka hundens färdigheter
-Skapa en kommunikation kring och rutiner för träning som lär hunden att tolka träningssituationen och förstå vad som förväntas av den. (Genom att vara konsekvent och tydlig i sina signaler till hunden lära den "systemet" för träningen så att det blir lätt för den att förstå om den är rätt eller fel ute, om det är fråga om shejping så att den ska prova sig fram, eller om den ska vänta på signaler från föraren osv.)
-Se till att hunden inte hamnar i en sinnesstämning (ex stress, frustration, för het osv) som gör det svårt för den att applicera sina förkunskaper på situationen. (HUR man lyckas med detta är en annan fråga:)

Med mera..., ni fattar vad jag menar va? Jag har börjat tro att det är lätt att fokusera för mycket på kriterierna för uppgiften när man egentligen bör se till helheten lite mer.
Det är klart att så länge allt funkar (positiv spiral) så går det av sig själv att träningen blir mycket värd och att hunden lär sig, men om man får problem kan det ju vara schysst att kunna bena ut vari problemet ligger och anpassa sin lösningsplan efter det.
Jag tror alltså att en stor faktor för framgång i träningen är att ha marginalerna på sin sida när det gäller motivation/färdighet och en balans mellan de två.
Ev nyvunna insikter om "felande" får jag ta en annan dag...

onsdag 6 maj 2009

Mer på temat för gårdagen

Igår funderade jag kring ifall ekvationen

Motivation+färdigheter > uppgiftens svårighet = löst uppgift

stämmer och vad det i så fall kan ha för konsekvenser. Det gör jag fortfarande... Idag tänkte jag bara förklara lite om vad jag tror påverkar faktorerna ovan.

Hundens motivationsgrad beror bland annat på:
Medfödd arbetslust och uthållighet i arbete.
Förvärvad arbetslust och uthållighet i arbete (Tidigare erfarenheter av relaterad träning, ev värdehöjning av själva arbetet).
Förväntning på förstärkning (brukar få godis, såg bollen stoppas i fickan etc).
Fysisk form för dagen och vid den enskilda repititionen (trött? ont? löp? hungrig? etc).
Störningar (stjäl motivation).

Hundens färdighet beror bland annat på:
Tidigare träning och erfarenheter, dels på ett generellt plan (vad förväntas av den vid träning, hur tolka ett eventuellt felande i en tidigare repetitionen, förstärkningshistoria för fart respektive stadga osv) men även gällande det aktuella momentet.
Hundens förmåga att använda sig av sina förkunskaper för att i denna stund lösa uppgiften (sinnestämning mm).

Uppgiftens svårighetsgrad för en viss hund är sedan ofta direkt relaterad till det flesta av ovan nämnda faktorer. Förutom att hundens erfarenheter, kunskaper och sinnestämning påverkar svårigheten på uppgiften så spelar även motivationspåverkande saker in. Ont i ett ben ger kan tex ge minskad motivation för arbete generellt (beroende på hund) samtidigt som uppgiften i sig kanske upplevs som besvärligare att utföra (beroende på hund:)).

Hoppas ni fortfarande följer mig i mitt konstiga funderande, så småningom kommer det mera på det här temat. 


tisdag 5 maj 2009

Enkel matematik?

Jag funderar just nu på om man kan tänka så här:

Inför lösandet av en viss uppgift (uppfylla kriterier för belöning) har hunden en viss motivation och en viss färdighet att ta till.

Om hundens motivation+färdigheter överstiger uppgiftens svårighet kommer hunden att lösa uppgiften. Hög motivation kan till viss del kompensera för bristande färdigheter, men inte hur mycket som helst (tänk frustrerad klickerhund) och hur goda färdigheter som helst räcker aldrig om inte motivationen finns alls.

Uppfyllande av kriterierna leder till förstärkning vilket (förhoppningsvis) ökar både färdigheter och motivation. Alltså goda chanser till en positiv spiral.

Vad händer då om en repetition misslyckas? Leder det endast till en en negativ spiral med minskad motivation och uteblivna färdigheter? Jag hoppas inte det, men fattar att det är en risk att det blir så om träningen går fel. Drömscenariot är förstås att hunden lär sig något av att göra fel och t o m blir lite extra taggad inför nästa repetition. Det borde väl inte vara omöjligt, men hur? 

Vad ligger bakom lyckade felanden? Hur kan jag på andra sätt se till att hamna i så många positiva spiraler som möjligt?

Mer tankar utifrån detta kommer, men jag ska ju försöka att inte skriva så långt....:)






söndag 3 maj 2009

Skyddsträningspremiär och lekinspiration

Härom dagen fick Caki under Sharons och Joakims försorg (så underbart att kunna känna sig 100% trygg med hur någon annan bemöter/tränar ens hund!) börja med grundövningar i skydd. Det var så himla roligt att se hur mycket hon gillade det och hur mycket VILJA hon har när får göra något som triggar henne riktigt! Fick en hel del att tänka på när jag såg vilket härligt engagemang deras hundar har inför all träning och känner mig jätteinspirerad till att försöka väcka samma slags engagemang hos Caki.

Planen är att först och främst leka massor och nu snackar vi ohämmad lek som inte ska ha så mycket mer syfte än att hon (vi) ska ha roligt. Jag ska verkligen försöka slappna av....

Därtill tänkte jag mig en del lekövningar som syftar till att lära henne grunderna i skyddet (bita, släppa, bevaka) på en väldigt basic nivå (har fått läxa..:)), något som jag tror hon kommer älska. Började i morse vilket resulterat i en näst intill obrukbar hand (ok överdrift, men ont gör det), men vi ska nog få lite snits i det där så småningom.

Lydnadsmässigt kommer fokus härnärmast ligga på att göra extremt lätta saker på ett väldigt busigt sätt för att riktigt få henne lite taggad och kvick i fötterna.  Samtidigt vill jag försöka bygga in ett värde för den stela tävligspositionen genom att räta upp mig och se lite allvarlig ut precis innan belöningen kommer och jag blir lekfull igen.  Jag kommer alltså inte att ha en stel position hela tiden, jag tror att Caki på det här stadiet i sin utveckling har nytta av att jag är lite delaktig och engagerad under inlärning av moment, men i takt med att momenten blir säkrare så får den "stela" positionen innan belöning bli allt längre. Det känns väldigt spännande och intressant att försöka låta träningen bli mer dynamisk på det här sättet. Risken är väl förstås att jag inte lyckas genomföra det bra oavsett om det är en bra idé eller inte, men det känns kul att prova.