Övergående träningsdepp

För att komma framåt i träningen är det förstås bra att emellanåt reflektera över var man står och vart man vill. Det gäller bara att reflektera på ett givande sätt...

Jag har en förmåga att:

Reflektera -> konstatera att jag lyckats mindre bra med vissa saker -> deppa.

Istället för att:

Reflektera-> konstatera att jag lyckats mindre bra med vissa saker-> skapa en ny plan -> ta nya tag.

Efter tävligen har det blivit en hel del reflekterande med efterföljande depp. Temat har varit att jag lagt för mycket krut på momentinlärning, precision och duration på bekostnad av Cakis attityd till träningen. Visst tycker hon att det är kul att träna, men jag skulle vilja ha ännu mera go, att hon älskade att träna över allt annat.

Redan efter träningen hos Maria Hagström i april var jag inne på att jag nog fokuserat lite fel (bla skrev jag "Inte bara smart att uthållighetsträna tidigt" som ligger här nånstans), men av nån anledning (=tävlingssug) lyckades jag inte styra om skutan tillräckligt mycket för att det ska kännas helt bra.

Missförstå inte nu. Jag är superduper nöjd med att Caki var så duktig på tävligen. Jag känner bara att det inte medfört uteslutande positiva saker att jag tränat mot tävling så tidigt. Inte så att jag tror att jag tränat för mycket och tröttat ut henne på så sätt (har faktiskt varit väldigt sparsam med mängden träning för att undvika just det), men jag tror att jag tränat på lite fel saker.

Efter en tids deppig träningspaus var det idag dags för träningsdag på BHBK och jag åkte dit utan mycket mer ambition än att miljöträna lite.... men man kan få inspiration när man minst anar det och faktum är att jag kom hem med nyladdade batterier, redo att ta nya tag.

Det som inspirerade den här gången var när ett ett annat ekipage (tävlar elitklass tror jag) fick träningsråd av en intruktör. Hunden i fråga var inte riktigt på hugget när det var varmt och husse upplevde det som väldigt jobbigt och gick ner sig han med (=ond cirkel). Instruktören guidade husse att belöna extremt snabbt, efter bara några stegs kommendering, och visst blev hunden mer på hugget. Andemeningen i det hon sa var: "Säg inte bara att han är värmekänslig och deppa ihop över det, träna istället på så sätt att han lär sig uppskatta träning i varmt väder. Hur mycket du än behöver sänka dina kriterier".

Helt självklart egentligen. Jag har hört det många gånger och sagt det själv, men just nu tog det väldig skruv.

Nu ska jag fokusera på hur jag ska komma dit jag vill istället på vad jag ev gjort fel. Jag vet inte exakt hur jag ska träna men någon tävling finns i alla fall inte inbokad på länge....

------------------------------------

Arjauppdatering:

Hon biter HÅRT i både kampleksaker (kul) och fötter (mindre kul) .

Hon har god aptit på både mat (bra) och sniglar med skal (mindre bra?)

Hon bajsar både ute (praktiskt) och inne (mindre praktiskt).

Hon verkar inte rädd för något/någon utanför hemmets väggar (lovande) eller något/någon innanför hemmets väggar (mindre lovande?:))

I övrigt kan man tillägga att hon är sjukt söt det lilla trollet. Om någon känner sig manad att leka fotograf så vet ni var ni har henne. Eller så kanske inte...