Repetitionsklokhet på gott och ont

Jag tänker äntligen ta mig för att skriva lite om hur jag tänker kring repititionsklokhet. Inget nytt för mina närmaste kompisar alltså som har hört mig dilla om det här sen långt tillbaka.

I begreppet repetitionsklokhet lägger jag att hunden lär dig att upprepa det senaste beteendet som den fick förstärkning för. Det här är otroligt praktiskt när man shejpar, för när hunden "lär sig systemet" (att man som förare alltid belönar "samma" beteende i en träningsomgång och att det aldrig lönar sig att byta) så kan man få fler repetitioner på "rätt" beteende än om om det bara var en fråga om sannolikheter baserat på förstärkningshistoriken totalt sätt.

Att på kort tid få många repetitioner på rätt beteende är självklart bra för att få en snabb progression av utförandet. Dessutom kan det nog ligga en del i det som förespråkarna för "flyt-träning" säger, att ett närmast automatiserat repeterande av ett färdigt beteende skapar ett muskelminne som främjar att det korrekta utförandet blir starkt befäst.

Men...

Jag tänker att hunden i all träning (på den nivån att den medvetet försöker utföra ett beteende för att få sin belöning) letar efter ledtrådar till vad vi vill att den ska göra (vad som lönar sig) och blir skicklig på att hitta sådana vare sig vi är medvetna om dem eller inte. En risk när man tränar på "frivilliga"/"spontana" beteenden (egentligen ett dumt uttryck eftersom vi oftast vi har en väldigt bestämd uppfattning om vad vi vill att hunden ska göra) är alltså att man får en hund som tar ledning av hur man står eller rör sig för att kunna göra rätt, vilket ju är ganska onödigt (att den går på signaler man knappt är medveten om menar jag).

Men om man verkligen står blickstilla då, och det helt enkelt är så att hunden (efter att den hittat vad som lönar sig) endast väljer "rätt" beteende för att den är just repetitionsklok? Jag är inte säker på att det är så mycket bättre. Det som händer då är ju att hunden lär sig att ta väldigt mycket ledning av vad den tidigare gjort, det senaste beteendet blir en signal om vad den ska göra härnäst.

Reptetionsklokhet är alltså super när man shejpar (eller jobbar med färdiga beteenden frivilligt om man nu gör det), men jag tror att en stor tendens att upprepa det nyss utförda beteendet kan vara negativt då det blir fel (hunden fastnar i att göra fel om och om igen) eller då man vill jobba på signal och växla mellan olika beteenden.

Om ovanstående stämmer ska man kanske ifrågasätta hur stor del av tiden man bör jobba med "spontana"/"frivilliga" beteenden. Om vi i slutändan vill att hunden ska bli duktig på att använda våra muntliga signaler som ledtrådar så kanske vi först och främst ska öva den på just det.

Därmed inte sagt att jag inte shejpar eller jobbar utan röstsignal ibland för det gör jag. Repetitionsklokhet vill jag alltså ha, men bara till viss del. Det hunden nyss gjorde får inte bli till en starkare signal om vad den skall göra jämfört med de ord eller tecken jag vill att den ska ta ledning av.

Ursäkta om det blev lite långt och krångligt. Som vanligt är det bara en massa tyckande utan några egentliga belägg. Hur tänker ni?

Har förresten en nyhet; En liten fyrfoting på 8v har flyttat in hos oss, vi ska ha henne till låns ett tag. Nån liten bild på busfröt ska jag väl också kunna ordna så småningon.