Så här i efterhand kan jag småle åt mina planer att visa upp ettans moment (på den nivå vi nu befinner oss) direkt efter varandra (med belöningar under tiden) för att sedan diskutera igenom hur det ser ut och jobba med enskilda moment (ffa då inkallningen och fria följet).
Direkt efter mitt försök att göra just det smålog jag inte. Trots att jag sa innan vi började att jag skulle anpassa mina kriterier och vara beredd att ändra mina planer stod jag ändå där som ett fån när Caki trängde i fria följet, knappt kunde svänga åt vänster, inte satte sig i halterna, reste sig i läggande under gång (har aldrig hänt), inte lade sig alls på nästa ligg-signal (har inte hänt på de två senaste månaderna). Sen gick jag av planen...
Efter lite coachning av Maria kunde vi trots allt åstadkomma lite vettig träning, men i vanlig ordning så pratade vi mest. Otroligt givande som alltid, massor av bra tankar och tips.
Hur jävligt det än kändes är det bara att konstatera att ovanstående nog var det bästa som kunde hända då jag nu verkligen inser att jag behöver backa en hel del i träningen på många punkter. Just nu snurrar det för fullt i huvudet om hur jag ska ta mig an framtida träning. Vissa saker som Maria sa är det bara att sätta igång och jobba med rakt av, medan annat måste smältas och fogas samman med mitt eget tänk. Återkommer om mer specifika planer senare.
Vet i alla fall att jag ska börja med att ge oss båda en lydnadspaus. (Inte det samma som spår- eller bloggpaus...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hahhaaa..... ursäktar att jag skrattar! Men du är INTE ensam..... Hade precis samma upplevelse som dig igår när jag tränade..... Vi kommer att bli tävlingsklara 2011 tror jag - ;-)))))
SvaraRaderaVi ses i morgon....
Stor kram