Tre (av många) viktiga tips från Maria:
Gör din stela tävlingshållning mer positivt laddad (att jag alltid försöker gå rak i ryggen under fritt följ och så vidare är helt uppenbart inte till räckligt, så mycket ändras i mitt kroppsspråk når jag blir spänd och nervös och detta gör henne osäker).
-Träna henne i att bli snabb och håll sedan på kriterierna gällande farten. Även om malle har mycket i sig behöver de ofta lite extra träning i fartfyllda moment för att bli kvicka. (I Cakis fall innebär det fartträning in mot och ut från förare, samt ingångsträning som från början tar snabbheten i beaktande). På vissa hundar kan man ju tänka precision först och sedan focusera på tempot, men det är alltså troligen inte en lämplig modell för Caki.
-Var mer noggran med kriterierna för fritt följ och ingångar. (Bakläxa och återgång till basträning, jag fattar inte vad jag har hållit på med. Snacka om att rädslan för att bli fast i detaljslipningsträsket igen har lätt till alltför snabb progression av momentinlärningen. Underbara Vendela kallade det ungefär för en utvecklande överkompensation och jag får väl nånstans hålla med om att det inte är så dumt att ha tagit ut svängarna för mycket åt båda håll.)
Vilken tur att vi åkte dit säger jag bara! Ovanstående kanske inte verkar så märkvärdigt men det är otroligt viktiga saker att fånga upp på en hund som snart är 9 mån. Bedömningen av hur det egentligen går och vad som kan vara lämpligt att fokusera på för att komma dit man vill i träningen är absolut inte lätt, så att få hjälp en sådan som Maria är helt ovärderligt.
Upplevelsen av hur Caki absolut inte var med mig på planen medförde också den tråkiga, men viktiga, insikten av att jag har en ALLDELES FÖR DÅLIG GRUND ATTITYDMÄSSIGT. Jag skiter i att hon är ung och det var ett nytt ställe osv, jag vill inte ha den där känslan och att slippa det framöver är något som måste prioriteras över allt annat. Jag har funderat på det här tidigare (bl a berört det lite i mitt inlägg om paralleller till spårträningen) och det var faktiskt ett av mina önskemål till Maria före träningen att hon skulle hjälpa mig göra en bedömning av just det. (Alltså om hon är ok och jag kan träna på eller om jag bör backa och fokusera mindre på moment och mer på attityd.) Sen blev ju ord överflödiga om man säger så...
Att nu lyckas träna på ett sätt som prioriterar attityden och samtidigt medför en viss utveckling färdighetsmässigt (med mycket fokus på punkterna ovan) blir en rolig (dagens inställning) utmaning.
Oj vad mycket blogginlägg det kommer bli:) Har en lång lista sen tidigare på ämnen som jag har tänkt att skriva om och den kommer ju inte direkt bli kortare nu när jag väl tickar igång på det här nya....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar