Ett annat perspektiv på ordning

Kaos (men ganska gemytligt sådant) i mitt huvud just nu. När jag har en minut över tänker jag kring detta....

På vissa håll :) förespråkas baklängeskedjning starkt (att man tex lär ngn beteendeskedjan abcd genom att lära in d-förstärkning, cd-förstärkning, bcd-förstärkning, abcd-förstärkning osv....).

Detta av två (tror jag) skäl. För det första så "vet" hunden hela tiden vad den ska göra i nästa steg om man baklängeskedjar och för det andra så fungerar ett mer välkänt (sannolikt) beteende som belöning för ett mindre välkänt (sannolikt) beteende och hunden blir därigenom förstärkt av att "få" fortsätta med nästa beteende i kedjan. (För hunden innebär nämligen det välkända beteendet hög sannolikhet för belöning och blir förstärkande i sig. Den effekten blir ännu större i en baklängeskedja eftersom detta välkända beteende nyss är förstärkt).

Personligen tycker jag att det här med att hunden känner igen sig, och därför har en god idé om vad den ska göra, är en oerhört viktig del i träningen, men jag fäster inte så jättestor vikt vid (eller tilltro till) förstärkningsresonemanget.

Följaktligen ägnar jag inte så jättemycket tid åt baklängeskedjning, men väldigt mycket tid på att lära hunden "det beteende som kommer sen" bra innan jag lägger sätter ihop fler beteenden i en kedja. Jag jobbar sen vid kedjning en del med att göra övergångarna mjuka, men det viktiga för mig är som sagt att hunden ska kunna känna igen sig och kunna förstå var vi är på väg.

Trots mitt känna-igen-sig-tänk så skulle alltså mycket av det jag gör när jag väl kopplar ihop delmoment och moment till längre kedjor kunna betraktas som framlängesskedjning (man gör a-förstärkning, sen ab-förstärkning osv). Vilket ju inte ses som det optimala sättet att skapa en kedja bland baklängeskedjningsförespråkarna (hi hi, vilket ord...).

Hittills har mitt resonemang kring kedjor stannat ungfär där (jag har konstaterat att jag inte tycker riktigt lika, men ganska) men så kom jag på en rolig sak idag; Är inte shejping egentligen en sorts framlängeskedjning? Om man kan se det så så vore det ju sån humor alltså! (Eftersom samma förespråkare av baklängeskedjning hävdar att shejping är den överlägset bästa inlärningsmetoden...)

Tro inte att jag dissar shejping nu eller nåt, jag älskar både shejping och baklängeskedjning och använder mig av det regelbundet, men just eftersom jag gör det så letar jag hela tiden anledningar att ifrågasätta om det tillvägagångssättet verklingen är det smartaste. Sen ogillar jag generellt sett när någon bestämt hävdar att de sett ljuset och sanningen så lite nöjd blir jag allt om jag hittar tänkbara motsättningar i dessa personers ideologier.....:) (Med det inte sagt att det bestämt finns en motsättning här.)

Nu senast (=idag, därför inte färdigtänkt...) började jag fundera kring målbildens betydelse i inlärningen. Gällande människa så pratar man ju väldigt mycket om målbildens betydelse för att eleven ska få ett sammanhang att hänga upp kunskapen på (innan piloteleverna får lära sig all teori så får de prova att flyga ett plan osv).

Målbildsaspekten finns så klart inte på kartan i en shejpingsituation. Som förare har man en väldigt tydlig bild av vart man vill komma, men hunden har ingen som helst uppfattning om strukturen för momentet i slutändan utan "famlar i mörkret och gissar sig fram".

I ärlighetens namn så kanske det inte behövs en så där väldigt ingående förståelse för sammanhanget hos hunden i de flesta inlärningssituationer och då är det väl bara att shejpa på, men jag kan inte låta bli att undra om det inte ibland vore lönsamt att först skapa något av en enkel ram för momentet i tidig grundträning för att sedan gå in och jobba med delmoment/fila på detaljer till perfektion. (Motsvarande lekapportering som ett första led i apporteringsträningen innan man jobbar på delar som att hålla apporten rätt.)

Är det kanske så att det mitt bland shejping, baklängeskedjning och "splitting"-dyrkandet (att lära in saker i små delar), finns plats för lite "lumping"(att försöka lära in nånting i stora sjok) och hjälper i nåt slags syfte at ge hundarna en övergripande orienteringen i momentträningen?

Ja, jag vet varken hur eller om, men en rolig tanke är det....