Tidigare har jag kört en del sättande under gång på promenader, aldrig som ett helt moment, men liksom låtit henne prova på att sätta sig i farten för att det inte skulle kännas konstigt på nåt sätt när det väl var dags att träna för trean.
Idag fick jag så lust att plocka fram sättandet i ett mer lydnadsträningslikt sammanhang. Det var bara det att jag inte tränat sättanden på rätt så länge och aldrig på en "gräsmatta". Efter att först ha gjort ett ställande under gång så lade sig Caki följaktligen väldigt prydligt på mitt sittkommando. Ganska naturligt att det var det enda logiska för henne egentligen, jag borde ha läst Vendelas kloka inlägg först och gjort något för att förbättra hennes förutsättningar innan jag satte igång...
Men, men, när jag nu varit så osmart att jag bara slängt ur mig ett sitt! så fick jag väl försöka reda ut situationen bäst det gick. Försökte först visa henne vad jag menade och hjälpa henne rätt vilket efter ett par repetitioner resulterade i att hon kunde göra rätt då jag gick jättesakta och nästan stannade, men jag kände att hon skulle lägga sig igen om jag gick fortare.
Jag hade känslan av hon delvis tog fel på signalen sitt! på grund av hur den låter jämfört med stå!. Att hon lite "resonerade" som att sitt!, liksom ligg!, låter ljusare än stå! och jag brukar lägga mig på den ljusa signalen. Fattar ni vad jag menar, eller är det obegripligt?
Alltså, för att hjälpa lilla fröken förstå att hon inte skulle lägga sig på sitt!, så gav jag henne efter att först ha belönat ett sättande i den långsamma marschen hon faktiskt klarade, signalen ligg! och belönade läggandet. Det roliga var att poletten trillade ner och att hon senare satte sig klockrent på signalen sitt! även i snabbare marsch. Det kan ju ha varit en tillfällighet, men det kändes som hon liksom insåg att "hoppsan, fast att båda signalerna är ljusa så är dom inte likadana"....
Intressant det här med hundträning, jag menar om hunden har problem med att den vill blanda in lägganden i sättandena så känns det ju bakvänt att faktiskt blanda in lägganden i sättandena med flit. Men vem vet, kanske är det precis vad som behövs ibland för att hjälpa hundarna med signaldiskrimineringen...
Jag tror att du har en bra poäng där! Att påminna hunden om att även sitt är med i leken så att säga. Har ju tragglat detta med Ailing en hel del och försöker få fram en träningssituation där hon verkligen lyssnar, tänker och agerar (i nämnd ordning) och inte väljer/chansar/gissar position innan hon har tänkt efter. Blir ju sä lätt fel då ;-)
SvaraRaderaJa, det börjar verkligen hända något med hans kropp (och knopp för den delen!). Så fin pojk :)
SvaraRadera