Nä men hallojsan

Undrar om det börjar bli dags att blogga lite kanske? (Med det vill jag inte ge någon falska förhoppningar om att jag ska bli flitig igen, det är nämligen alldeles för bekvämt att vara en icke-bloggande person har jag märkt, men något inlägg här och där kan väl knappast skada.)

Massor har hänt sen sist och mycket hundträning har det blivit. Bland annat gjorde vi en ganska dålig debut i trean i november, trots massor av uthållighetsträning. Det fick mig att inse att anledningen till att jag hela tiden upplevt henne som lite låg och splittrad i tävlingssituationen hade mer att göra med tävlingsmiljön än med bristande uthållighet som jag trott.

Alltså följde en kampanj med fokus på att klara störningar som bland annat innebar att jag bröt två tävlingar (efter det att hon varit låg/gjort någon miss och sedan höjde sig och gjorde något bra). Kampanjen fick effekt och attityden förbättrades (i och för sig lite på bekostnad av detaljer men det kändes mindre viktig) och i mitten av februari lyckades vi kravla oss över gränsen till ett förstapris.

Sedan dess tränar vi på elitmomenten och har jättekul! Det här med att få till rutskicken från sidan är jättesvårt, medan dumrutan känns rolig. Annars är det mycket småpyssel som behöver tränas - att inte tugga på vittringspinnar/apporter och annat som man inte längre kan komma undan med i eliten till exempel:). Gäller bara att jag inte glömmer bort att fortsätta kampanja uthållighet och störning bara, så jag inte hamnar tillbaka på ruta ett gällande det.

Men livet med hund består ju inte bara av tävling tack och lov. Jag har lagt ganska mycket tid på att få vardagssamvaron men Caki att fungera bra och det känns som om saker och ting verkligen börjar falla på plats för både henne och mig. Jag har börjat tycka att "vardagslydnad" är jätteroligt. Förr ville jag bara att den där biten skulle fungera så att jag kunde få träna "på riktigt" men nu tycker jag att det är lika roligt, och känner en lika stor utmaning i, att bara umgås med henne och försöka lära mig att bli en så duktig "hundmänniska" som möjligt. Helt lätt är hon ju inte, men väldigt rolig! Hon är min lilla prinsessa bara!

Även träningsmässigt har det varit en utvecklande tid. En och annan kurs och intressanta träningsträffar har det blivit och en del ny funderingar har väckts. Känns svårt att komma på exakt vad det varit just nu, men om jag fortsätter blogga så kanske det kommer fram ändå. Vi får väl se om jag kommit igång igen nu eller hur det blir.

Ta hand om er i alla fall!