onsdag 31 mars 2010

Motivationskompensation

Tack för intressanta kommentarer!

Jag tror nog också att motivationen är en otroligt viktig pusselbit för att hunden ska klara av att jobba i svåra miljöer. Självklart när det gäller rena störningar (lockelser), men även när hunden blir illa till mods pga den svåra miljön. Finns motivationen där så orkar hunden hänga i längre än annars, även om man "egentligen" inte råder bot på orsaken att situationen är besvärlig. Det är tex inte ovanligt med mallar som är långt ifrån tuffa men som klarar en massa saker på grund av sin kamplust.

Jag tror alltså att det är en himla bra ide att "bara leka" en massa i olika situationer, dels för att öka motivationen för lydnad i sig, dels för att "generalisera lek/arbete till olika miljöer och dels för att pavlov (tack och lov i det här fallet) sitter på axeln och hunden kanske till slut börjar uppleva den svåra miljön som mindre läskig och mer rolig.

Men det kanske ändå är så att jag inte styrkt upp en svagare sida hos min hund genom att jobba så, utan bara kompenserat för den. Tänk om man dessutom kunde få den nervösa hunden att känna sig trygg? Då skulle den ju både vara trygg OCH motiverad - hur bra skulle det inte bli då?

Det kanske är det vi borde sträva efter? Inte för att jag har en aning om hur, men jag skulle vilja lära mig. Till att börja med försöker jag komma åt de här bitarna i vardagen, men i väntan på några större genombrott satsar jag parallellt på att leka massor i hopp om att skapa en hyfsat "bärande" motivation.

6 kommentarer:

  1. Kul att du har kommit igång med bloggandet igen - väldigt intressant att läsa alla inläg. Håller helt med lek är väldigt viktigt i alla miljöer, men jag tänkar också på vad hunden förväntar sig för belöning - vill Weto fortsat jobba bra om han brukar få lek och sen har jag utan att tänka över det bytt ut leken med en korvbit, hur blir hans motivation då?? Ja det finns bra många frågor när det gäller hundträning, men det är väl det som gör att det är så himla roligt att hålla på ;-)

    SvaraRadera
  2. Trygghet är svårt, riktigt svårt... Tror tyvärr att de situationer som skapar (o)trygghet ofta är de som vi inte kan kontrollera. Rally är t ex helt trygg med att det inte kommer fram hundar när vi tränar på en brukshundklubb, alltså är hon stabil och fokuserad på arbete där. Tränar vi på en vanlig promenad är hon inte alls lika lugn och säker, för där har det tyvärr hänt saker som gjort henne otrygg.

    Apropå motivation så har jag en kursidé som jag (om lite mer fundering) kanske hör av mig om. Tror du skulle kunna gilla den :)

    SvaraRadera
  3. Läste du senaste Hundsport? Nån undersökning om rädsla och aggressivitet hos hundar av Svartberg m fl... Han skrev bl a att hundar som varit skotträdda men tränats att ligga plats med skott ändå har jättehöga nivåer av stresshormon efter skotten. Det är nog lätt att dra slutsatsen att dom då måste ha spöats till att ligga still, men tror inte det måste vara fallet. Jag har en kompis som bara tränat sin hund med positiva och trevliga metoder. Den hunden utvecklade skotträdsla, men det tog ett tag innan matte insåg vad allvarlig rädslan var, just för att hunden (som tävlade bruks) ändå låg still på platsen.

    SvaraRadera
  4. Att jobba med rädslor och osäkerhet det är väl bland det svåraste som finns. Speciellt hundar som inte varit med om nåt "traumatiskt" och därför blivit rädda i en viss situation, utan hundar som liksom är osäkra från början. Jag hade en tollare-tik som var lite osäker mot andra hundar, osäker mot barn, osäker mot män trots en massa socialträning redan från början.Hon funkade bra på lydnadsplan men kunde vara knepig när oförutsedda saker hände i vardagen...

    SvaraRadera
  5. Hej!! va kul att ha hittat en bloggare med hund från samma kennel!!! Det ämnet du skriver om skulle nog kunna utvecklas till förbannelse, men jag tror på att ha en stark och trygg relation med sin hund. Att redan från det att den är liten valp se till att få det där speciella bandet mellan förare och hund. Jag har tex aldrig burit runt på mina Pappisar, eller överbeskyddat dom på något sätt, medan jag med Defence tvångsgullade honom tills han började gilla det, han får gärna sitta i knät medmera, han fick redan från andra dagen hemma följa med till alla möjliga och omöjliga ställen...mm. Jag vill att hans trygghet sitter i mig och inte i ställen eller i situationer känner igen.
    Men som sagt - det är mycket att fundera på!!!
    Grattis till förstapriset i 3:an!!

    SvaraRadera
  6. Jag funderade vidare på det här med motivationen. Jag tror också att den kan vara ett hjälpmedel för hunden (o föraren) i vissa situationer. Sedan funderade jag igen och kom på att det kanske inte alltid är enbart positivt med hög motivation i sådana situationer som hunden verkligen inte klarar av. I de situationer som hunden underpresterar pga att den mentalt inte klara av situationen så tror jag att hög motivation kan motarbete både oss som förare och hunden.

    En hög motivation att utföra ett önskat beteende kan enligt min mening vara negativt om vi jobbar med en hund som faktiskt redan har en negativ bild av en viss situation. Tänk själv hur frusterade det skulle vara att vilja utföra något men faktiskt inte klara av det rent mentalt. Jag skulle vilja säga att hög motivation i detta fallet skulle ge ännu mer "negativ stress" och tyvärr leda oss in i en ond spiral.

    Detta är ju min åsikt och har tyvärr inga referenser på just detta men TACK till Jenny som väcker många intressanta tankar! :-)

    SvaraRadera