tisdag 23 mars 2010

I gränslandet mellan operant betingning, vanans makt, förväntningars inverkan och (klassiskt) betingade känslolägen

Att vi har mer än operant betingning att förhålla oss till när vi tränar hund är ju ingen nyhet direkt, men på senare tid har jag slagits av hur MYCKET annat som påverkar hundens utförande av ett moment i en viss miljö. I alla fall om vi ska använd en snäv defination av begreppet "operant" och med uttrycket "operant inlärning" syfta till att hunden aktivt försöker anpassa sitt agerande för att få en belöning.

Inkallningen som exempel:
Påverkas farten in mest av
a) Förståelse (hunden "vet" att springa fort är ett kriterium för belöning)?
b) Förväntan (hunden förväntar sig rolig belöning hos föraren)?
c) Klassisk betingning (hunden har pga av alla balla belöningar börjat tycka att det är jättekul/känns bra att springa fort in mot föraren)?
d) Vana (hunden är van att springa snabbt när den springer in)?


På motsvarande sätt kan man fråga sig vad som gör att hunden inte flyttar sina tassar i fjärren. För att man haft kriteriet inte flytta baktass?, av vana?, belönings-förväntan bakåt? eller något annat...

Olika för olika hundar i olika träningsstadier förstås, men jag är helt övertygad om att det här är viktigt att tänka på. Det är så lätt att vi själva skapar utmärkta kriterier som VI tycker borde leda till ett bra resultat, tex att baktassarna så vara 100% stilla i fjärren, men om det är mycket annat som spelar in så kan vi ändå missa målet (alternativt att resultaten låter vänta på sig onödigt länge). Kanske är det viktigare att hunden "tänker bakåt" i sitt skifte eller att den får lyckas så många gånger så att det blir en vana att göra rätt, än att man håller på kriteriet "stilla baktass"?

Ibland är det förstås mindre komplicerat. Det är ju ganska trevligt att shejpa hunden till att plocka upp ett förmål tex, då kan man ju i alla fall förvänta sig att det är en hel del operant inlärning som pågår och att det som jag sätter upp som kriterier är någorlunda lätt att förmedla till hunden mha belöningar.

Nu känner ni igen mig va, lika obegriplig som vanligt. Samma röda tråd i alla fall; det lönar sig visst att försöka förstå vad som pågår i hundens huvud!:-)

8 kommentarer:

  1. När det gäller min tibbe Logan handlar det om att vara i en pigg sinnesstämning från början. Jag har verkligen inte lyckats komma ifrån att man först måste "dra upp honom" (som IPO-nissarna säger) och sen köra. Dvärgpinschern Bisse däremot funkar som hundar "ska" göra, man kan lära honom att vissa moment ska utföras i en viss sinnesstämning enligt teorierna i Canis lydnadsbok... Italienska vinthunden Pietro är också rätt normal tycker jag.
    Men Logan alltså. Han är som han är.

    SvaraRadera
  2. Med agilityhundarna jobbar vi ju en del med aktivitetsnivån även mellan momenten, försöker skapa en sinnesstämning som passar för agility och håller den även i transporter mellan övningar och liknande. Ju mer jag håller på med sporten, desto mer tror jag att detta är nyckeln till riktig hög fart i alla detaljer. Eftersom hundarna aldrig hamnar i en situation där agilityn associeras med annat än hög aktivitet och fart så kommer agilityn per automatik att springa fort på plan.

    Med andra ord tror jag att i alla fall agilityfarten är en blandning av (framförallt) de tre sista faktorerna i din uppräkning ovan. Förståelsen för springandet vet jag inte om de har, men de har definitivt hög förväntan på att springandet leder till belöning, det (bör) ha skett en betingning mellan en viss aktivitetsnivå och agility, och så är de vana att tex springa slalom på ett visst sätt i ett visst tempo.

    SvaraRadera
  3. Kul med kommentar från dig också :)
    Tack också för en liten insikt om bristerna i min egen inkallningsträning. Surar för tillfället lite över att Rally är så dålig på att stanna fort men får efter denna kvälls tänkande för mig att hon kanske egentligen är bra på att springa trots störning...

    SvaraRadera
  4. Fortsätt stimulera min hjärna, snällllaaa:-)) 'm loving it-:)) Sharon

    SvaraRadera
  5. Vi kanske skulle träffas och träna inkallning? Två idioter är bättre än en brukade min gamla mattelärare säga när han ville få oss att plugga i grupp...

    SvaraRadera
  6. Yes, vad roligt att din blogg är igång! Blev så glad.... mycket tänkvärt som sägs här och det är verkligen uppskattat. Välkommen tillbaka!

    SvaraRadera
  7. Va kul att du bloggar igen! grattis till förstapriset i trean. Visst är det kul att få sätta tänderna i elitmomenten! men såå myckwet att öva på. Vore kul att få se Caki "in action" nån gång!

    SvaraRadera
  8. Inte ett dugg obegripligt, som vanligt gör du att man får en del att fundera på :)

    Jätteroligt att du har börjat blogga lite smått igen, har saknat dina inlägg :)

    Stort grattis till förstapriset i trean!

    SvaraRadera