Att undvika skrik, pip, gråt och tandagnisslan

Så här långt är livet med två hundar lite jobbigare, mycket roligare och väldigt utvecklande för mig som hundmänniska, hundtränare och (för att häda lite:)) flockledare.

Det är helt underbart att ha två kompanjoner med sig ute och man blir utan tvekan mer uppmärksam på världen runt omkring när man ska sätta sig in i hur två hundar, i olika åldrar, upplever saker och ting. Det kan ju vara allt från löv som blåser till joggare som springer förbi.

Att ha en äldre hund som föregår med ..hmm.. exempel kan förstås både hjälpa och stjälpa ens egna idéer om hur valpen ska uppfostras, men det är utan tvekan så att man kan få en fördjupad relation till sin äldre hund när det kommer smått. Håller ni inte med? Aldrig uppskattar man väl den kommunikation och samhörighet man har med den äldre hunden så mycket som i kontrast till ett litet busfrö som man inte alls känner än, hur underbar, söt och gosig den lilla än är.

Jag "tränar" ju ännu inget med Heo utan vill bara lära känna honom och låta honom hitta sin plats i flocken, men det finns ju massor av saker att göra för att få vardagslivet att fungera och skapa optimala förutsättningar för bra träning i framtiden.

En utmaning med två hundar är ju att den ena ska sitta tyst och lugnt när den andra tränas och det här känns jätteviktigt för mig. Jag tänker göra mitt allra bästa för att slippa hamna i den situationen att den ena sitter och klagar när den andra körs, eller att jag tvingas sätta bort den ena hunden, alternativt låta den sitta och gnälla i bilen.

Min tanke kring det här (inspirerad av bl a Eva Bodfäldt tror jag) är att det är frustrationen över att bli "bortstängd" som framkallar mest pip. Alltså så får Heo vara med mitt i smeten så mycket som möjligt och där lära sig spelet om vems tur det är. Jag gör små övningar där jag leker med en i taget och bara blockerar honom med armen/ håller honom i selen när jag leker med Caki med den andra handen. Då är han så nära att han inte låter och när han lugnt tittar på (man får ju självklart anpassa hur "vilt" man leker med den andra hunden) så blir det hans tur. Jag kör även lite små pass lydnad med Caki där han får vara lös och ignorerad, och hon får öva på att ha störning. (Vill jag träna mer "på riktigt" med henne så gör jag dock det när han är trött och ligger hemma och sover, helt ovetandes om att det är lek vi ägnar oss åt.)

Idag och igår har jag också haft med mig Heo som assistent när jag kört små uppletande övningar med Caki. Medan Caki sitter och väntar följer Heo med mig ut och vallar en korridor och jag gömmer grejer när han inte ser, sen går vi tillbaka och skickar Caki. Heo är helt lös hela tiden och gör precis som han vill, men än så länge väljer han att hänga med mig och sitter bara lugnt och tittar på. Lite värre är det när det ska belöningslekas, men tack vare våra övningar sen tidigare så går det rätt bra och båda får leka lite. Så himla skön stämning det blir när man kör lite så här! Jag tror verkligen att det kan bidra till en lugn attityd kring det här med arbete, gäller bara att öka svårigheterna långsamt och inte köra alltför stojiga övningar när jag har båda med. Sen tror jag också att det bidrar på ett bra sätt att han är med så mycket sittandes i sin väska - då vänjer han sig vid att att titta lugnt och fint på saker som sker runt omkring. Det känns som vi fått en bra start i alla fall!