I väntan på att jag ska få lust att blogga mera igen så kan jag rapportera att min pigga idé om alternativ rutanträning kanske inte var så himla lysande. Att den inte var det beror inte bara på att grannarna undrar om jag har en skruv lös när jag börjar organisera mina mattbitar och koner här ute på gräsmattan, utan på att det blir för mycket tänka och för lilla kakan. Hon har ju lärt sig target på musmatta mm förut och det blir besvärligt för henne att tänka om och ställa sig där det inte är nån matta. Kanske hade det funkat om man kört så från början, och till viss del har det nog hjälpt henne med förståelsen för att hon skall vara i rutan, men hon blir för tveksam och gör för mkt fel. Det vill jag inte så nu ska vi hitta tillbaka till nåt lätt så att hon kan känna sig trygg i vad hon ska göra och tycka att det är riktigt lajbans. Återkommer om det...
Bonusmatrial bestående av en komförtusanihåglista till mig själv:
Korta pass!
Växla mellan olika beteenden ofta!
Var tydlig!
Lek kort (stund), intensivt och med 100% engagemang!
Ta tag i de grunder du behöver (som ex 100% muntlig externbelöningssignal inför inkallning med ställande) nu! Just precis NU! (Omskrivning för sluta lata dig och skjuta upp saker!, i ett försök att hålla listan fri från negationer.)
Korta pass! Korta pass! Korta pass!