Sparsamt med träning, mycket film

Tiden jag jobbat i sommar har varit rolig men jag kan inte skryta med att jag hunnit träna så supermycket. Arja är längst ned på priolistan (hon har ju en husse att terrorisera och lider knappast av lite framskjuten lydnadsträning när det finns en massa andra roliga och viktiga grejer att lära sig) så jag har nästan inget att rapportera angående hennes lydnadskärriär. Filmade dock första gången jag tränade lite "snurrar" med henne. (Och för att visa (mest för mig själv) att "mina" hundar faktiskt verkar lära sig något, hur pinsamt taffligt det än ser ut under de första övningarna, så lägger jag upp några snuttar på Caki också:-))

För att balansera upp de första övningarna (stadga i stå och ligg) som Arja gjort hittills vill jag stimulera henne att aktivt jobba sig in mot mig. Även om jag vill ha en stabil och värdefull stadga vill jag ju att hon ska ta för sig och inte tro att allt handlar om att vänta på godbitarna. Så avancerat är det inte direkt..




När jag tycker att hon är lite på hugget så lägger jag till att jag går iväg och belönar om hon anstränger sig lite för att jobba ikapp. Syftet här är inte att få till ett fotgående (det börjar jag med senare) utan jag vill bara att hon ska upptäcka att det är lite käckt att hänga på matte. Vilket hon inte har fattat riktigt än av förklarliga skäl (första passet)...




Det jag själv kan göra bättre än i filmen ovan är (bland annat) att belöna mer aktivt eftersom hon har lite för mycket tendens att bli avvaktande. När jag ger godis på det sättet jag gör i filmen bromsar jag in hennes rörelser (det är bra att filma sig alltså, såna saker blir så tydliga). Istället ska jag försöka belöna mer framåt och fartigt även med godis. Lite som jag gör här med Caki:




Snurrar med lite mer tränad hund:




Följa+snurr med Caki. (Ett långt ifrån perfekt fotgående, men med lite god vilja så kan man se hur de första grundövningarna (som Arja får göra nu) fortfarande finns med.)




Appropå inlägget/filmen om valplek för någon vecka sedan så visar jag lite när jag leker med Caki. Min målbild är alltså att hunden ska gilla att leka hos mig och dras mot mig som en magnet så fört den får grejen i munnen. (Fast viktigast är förstås att alla inblandade har kul...)




Ett av de första stegen i rutan-träningen (a la Maria H) är att shejpa hunden att springa in i rutan på ganska nära håll (ett annat steg är att springa rakt till target på håll). Det är lite trixigt att få Caki att titta framåt när hon springer iväg, men tanken är att det ska vara ett kriterium egentligen. Träningen blir ofta strulig (pga bristande tränarfärdigheter när allt går så snabbt) så det är frågan om någon av oss har kriterierna klara för sig:) Härlig attityd hade hon i alla fall i det här passset. Gullunge!




Ebba är också med på ett hörn. Träningen med henne blir lite oseriös från min sida ibland (jag är inte så noga med exakt utförande osv), men roligt har hon iaf. På den här lilla snutten är hon väl het, men det får jag ta på mig för hon hade fått sitta och vänta på sin tur bra länge. Ska filma henne mer i sommar hoppas jag på, alltid kan hon glädja nån..



Det kommer förresten dröja innan det blir några fler inlägg här. Vi kommer nämligen vara mycket i stugan (=inget internet) ett bra tag nu så det får bli en liten bloggsemester för mig.

Trevlig fortsättning på sommaren så länge!

Mera film, träning av markering inför vittringen.

I vittringen (för er som inte är hundfolk:-) så innebär det att hunden ska springa ut och välja den av 6 pinnar som föraren har tagit i och apportera denna) tränar jag i stort enligt Maria Hagströms modell. Jag utgår alltså från frysmarkering av pinne med en post-it lapp på och ska sedan lära henne diskriminera och frysmarkera en pinne med lapp (och hanteringsdoft) bland (luktfria)pinnar utan lapp. Så småningom minskar man lappens storlek så att hunden börjar diskriminera utifrån doft i stället. Därefter lägger man på apporteringen.

Mina steg hittills har varit:
Frysa nosen på post-it i handen.
Frysa nosen på post-it i handen som hålls närmare backen.
Frysa nosen på Post-it som sitter på en uppochnedvänd kopp på backen (detta för att minska hennes tendens att blanda in tassar i tron att det är tasstarget som gäller då lappen ligger på backen).
Jag har också börjat träna henne på att diskriminera och frysa nosen på föremål (kopp eller värmeljus) med post-it ibland andra likadana föremål utan post-it, men ska nu (efter råd från Maria H) gå tillbaka till att få 100% rena markeringar (utan det minsta inslag av tänder) innan jag fortsätter med diskrimineringsövningarna.

Nedan kommer lite film då jag övar markering av pinne med lapp på. Jag slänger iväg godis i vissa belöningar för att kunna flytta pinnen och för att kunna öva henne i att komma in mot pinnarna utan att lockas till att ta den med munnen (i ett senare skede ska hon utan kunna springa in och sedan snabbt slå om till lugn markering). Att hon nosar efter det slängda godiset är ju inte så tokigt eftersom det är just nosandet jag vill ha i det här momentet (jag tappar också lite godis vid pinnen men av samma anledning gör inte heller det något tycker jag).

Nu gör hon ingen oren markering i det här inslaget men när hon gör det så flyttar jag helt enkelt pinnen och låter henne göra om (det blir min felsignal för just "dålig markering, men rätt pinne"). Planen är att sedan ha en annan "felsignal" då det är fel pinne hon väljer (men kanske markerar bra), ev att jag säger ngt och tar bort henne från pinnarna nån sekund, men jag är inte säker än. Jag tycker ju att det är bra om man kan signalera på vilket sätt det blev fel, men det är inte alltid så lätt att komma på felningssätt som är både tydliga och praktiska... Återkommer:-)

Mycket film, mitt nya projekt.

Tänkte tidigare i veckan att det är dags att försöka sno Arja från husse och börja träna lydnadsgrejer med henne. Jag han leka ett par gånger och starta upp med det första passet "stå och bli matad" som jag hade planerat innan jag kom på idén att filma de första övningarna. Vore ju kul att ha tänkte jag och det kanske är någon annan som tycker att det vore kul med.

Vendela är också inne på att filma en hel del träning så vi har gjort den första satsningen tillsammans i helgen (kolla in hennes filmer, så himla bra tränat rakt igenom tycker jag).

Den första filmen jag lägger ut är en lite längre ihopklippt film på när jag leker med Arja. Jag har lagt till kommentarer för att förklara hur jag tänker i mitt huvud när jag vill bygga upp intresse för att leka med mig.

Film nummer två och tre visar hur jag börjar lära henne att stå stilla/ligga stilla och bli matad, de allra första övningarna förutom lek jag valt att göra med henne. Jag tränar alltså inte på att hon ska inta positionerna, mitt mål är att på enklaste sätt få henne att "hamna" i rätt position för att kunna belöna henne där. Målet är att hon ska bli kvar i positionen och vänta på att maten kommer till henne - början till stadga.

(Stäng av ljudet om ni vill slippa lyssna på en malle som hemskt gärna hade velat vara valp igen...)

Belöning, mer än bara förstärkning

På kurs hos Maria stimuleras man verkligen till att tänka en hel del på hur man belönar. Varje kurs tar hon (som tur är) upp vilken central roll belöningarna har.

Med vad man belönar, var/i vilken riktning man belönar och hur belöningen "serveras" påverkar hundens förväntningar inför övningen och därmed hur beteendet kommer att se ut i framtiden. Just det är ingen nyhet direkt, men efter helgens prat om förberedelser så blir det uppenbart att det finns en annan komponent i det också...

En belöning är också en del i förberedelsen inför nästa repetition (vare sig man vill eller inte). Allt som händer innan ett utförande kommer att påverka om hunden är i ett lämpligt läge avseende attityd, placering (hundens placering alltså) och belöningsförväntan för att starta en repetition. Tyvärr blir väl även ett felande en del i förberedelsen vilket kan vara problematiskt (blir hunden låg av en utebliven belöning så är ju det en dålig förberedelse inför ett moment där man vill ha positiv attityd och/eller fart etc).

Jag tror att just det här har en hel del att göra med om man kommer i en positiv eller negativ spiral när man tränar. Därför kan det ibland behövas att man sänker kriterierna rejält ibland för att få anledning att belöna = sätta hunden i ett bra läge för att göra rätt = öka oddsen för att till slut få lyckade repetitioner på den nivån där man först provat men kört fast.

Den del av förbättringen under passet som beror av bra förberedelser är inget som automatiskt kommer följa med till nästa pass, men så länge som man är medveten om att en del i utförandets förbättring beror av bra förberedelser (lämpliga belöningar) så måste det vara bäst att förbereda hunden så bra som det bara är möjligt i väntan på att själva momentet betingats med rätt sorts sinnestämning och förväntan. Den dagen det har det kommer attityden/farten/riktningen/utförandet vara precis så som man vill på första försöket (åtminstone om man har varit duktig på att bygga in fungerande momentförberedelser så att hunden vet vilket moment som är på gång och slipper tänka för mycket när signalen väl kommer).

Hemma igen

Åter i Uppsala efter tre härliga lydnadsdagar hos Maria och känner mig nöjd, glad och full av inspiration! Sista dagen jobbade jag en del med att shejpa henne att gå in i rutan och att springa till target.

De funderingar jag hade med mig (ffa angående hur jag praktiskt ska angripa vissa delar av träningen) har klarnat men det är också en hel del andra, mer eller mindre nya, saker som fått fäste hos mig. Visst är det häftigt hur man kan höra någonting flera gånger och så rätt som det är så fattar man vad som sägs på riktigt och kan ta till sig det! (Måste vara jobbigt att vara instruktör ibland och behöva upprepa sig i evinnerlighet.)

En sak som både jag och Vendela tagit åt oss av den här omgången är hur viktigt det är att tänka till innan och efter man tränar. Att innan fundera på hur man bäst startar upp träningen, vad jag vill ha, hur jag belönar (var, med vad, och om jag har förmågan att belöna så som jag vill), hur långt pass som är lämpligt och hur jag avslutar passet för att få så effektiv träning som möjligt med största möjliga chans att det ska gå bra. Efteråt gäller det att utvärdera och ändra på det som kan bli bättre.

Ett exempel på dålig uppstart för att förklara: Jag skullle shejpa Caki att gå ut i rutan, när jag satte igång så pratade jag med henne och uppmuntrade kontakt när vi gick in på planen vilket gjorde henne alldeles för fokuserad på mig. Maria påpekade att jag helst nog bara skulle ha tagit henne i halsbandet, tittat rakt fram och gått mot rutan. På så sätt hade jag förberett henne mer på att ha fokus utåt, ifrån mig. Vettigt, eller hur?

Mer kommer..

Lydnadslägret dag 2

Idag har vi pratat och tränat lite kedjor. Tycker att det funkar ganska bra med Caki med tanke på hur pass lite vi tränat det hittills (skäms på mig, jag lovade ju mig själv att göra småkedjor ofta), men jag har definitivt en del att tänka på. Bland annat:

Tänk igenom kriterierna. Vilken är min lägstanivå för att hunden ska få fortsätta i kedjan. Jag måste troligen acceptera en viss kvalitetssänkning men det är viktigt att veta var ribban ligger för att kunna fatta ett snabbt beslut. (Eftersom ribban ligger på ett annat ställe under detaljträningen kan det vara lätt hänt att man står där utan veta sina kriterier även om man normalt sett har koll på momentet).

Var strategisk med när belöningen presenteras. Lägg den varierat, gärna efter delar som behöver stärkas och ibland (ganska ofta) under transporter mellan moment.

Blanda aktiva och passiva moment tidigt. Viktigt för att lära hunden växla aktivitetsnivå.

Momentförberedelser. För att öka oddsen för rätt beteende på tävling då man bara har en chans på sig att lyckas med ett moment är det smart att ha rutiner som talar om för hunden vad som ska hända. Krav på momentförberedelser är att de är diskreta, väl utprovade så att de funkar praktiskt och inte minst att de är väl inlärda. Alltså måste jag redan nu tänka till, skapa, lära in och använda momentrutiner konsekvent innan varje tävlingsmässigt moment.

I övrigt har vi jobbat med fritt följ (där jag ska jobba mer på mjuk följsamhet i vändningar och förflyttningar för att förbättra positionen), ingångar (där jag ska utnyttja medhjälpare för att få fart in från nära håll och inte vara rädd för att retas lite med henne om hon är för seg), vittring (där jag måste befästa en 100% tuggfri markering av pinne med post-it innan jag går vidare till fler pinnar) och shejping av runda en stol (där jag bara har kommit igång). Det senare ska jag så småningom använda för att jobba på fart in och ut ifrån mig bland annat. Tempo generellt är för övrigt vår akilleshäl och behöver ligga i fokus ett tag framöver.

Lydnadsläger

1:a dagen av tre på lydnadsläger hos Maria Hagström. Förutom att jobba med specifika moment så tänkte jag passa på att utnyttja tillfället till korta snuttar tävlingsträning för Caki (publik, kommendering) och få en del tips om hur jag kan utveckla den träningen vidare.

För min egen del är fokus på att kunna jobba bra med min hund trots att folk tittar på. En slags tävlingsträning för mig kan man säga eftersom inget gör mig så nervös som att prestera inför andra. Sist jag var här gjorde Maria mig varse om hur centralt det är att jag lyckas hålla ihop nerverna för att kunna hjälpa Caki att prestera i en jobbig miljö. Jag måste fortsätta att träna mig igenom situationerna även om det knyter sig lite och inte bara stå handfallen och besviken om det blir tokigt. Ett av tipsen i "Lyckas på tävling" var förresten att man skulle se nervösa situationer som perfekta tillfällen att träna upp sin förmåga att vara en bra förare trots pirr i magen och inte bara tänka på dem som bevärliga.

Idag har varit en bra dag. Jag är nöjd med mig själv som lyckades glömma att det fanns publik (rätt inställning hjälper:)) och med Caki som trots att hon var lite tveksam till en början kom igång och arbetade riktigt fint.

En hel del matnyttiga tips fick jag också. Bland annat ska jag jobba med att hon ska bli blixtsnabb och säker på att ta en leksak som ligger bakom henne på varsågod-signal, vilket jag sedan kan utnyttja för att lära henne tvärvända snabbt på varsågod under inkallning. I förlängningen kan detta vara till hjälp i arbetet med att få snabba stopp och signalsäkerhet trots snabbt tempo i inkallningen.

Som vanligt blev jag också påmind om en del basgrejer som jag behöver träna mer på. Dagens "jahadethärärfortfarandeintetillräckligtbra-grej" var att hon ska söka sig till min sida spontant så fort hon får chansen, att hon ska tigga sig till att få träna. Så basic, SÅ VIKTIGT.

Kort spårrapport

Idag gick jag ett okänt spår med Caki för första gången. Per lade ett ganska kort (ca 350 m), osnitslat spår som fick ligga ca 2,5h innan han visade en påsläppspunkt för mig. Sen var det bara att försöka hänga med. Hur kul som helst!

Det var en härlig känsla att få lita på Cakis förmåga och inte längre vara den som har koll. Fler lär det bli!

Inte perfekt varje dag

Har tänkt på följande förut, men det kanske krävs att jag skriver ner det för att jag verkligen ska komma ihåg att göra som jag tänkt:=)

Jag har kommit fram till att jag tror på att väldigt länge belöna perfekta prestationer varje gång, oavsett när de dyker upp. Min hund gör nämligen inte rörelserna helt perfekt så ofta att jag har råd att slösa bort chansen att förstärka det (däremot gör hon dem ofta tillräckligt bra för att de ska vara värda belöning, men det finns ju ett spann från godkänt till perfekt).

Regeln jag tänker sätta upp för mig själv är att om jag har bestämt mig för att göra en viss kedja och hunden någonstans i den utför ett delbeteende perfekt så är det bara till att ändra mina planer och hiva fram belöningen. Jag tenderar att bli alldeles för styrd av min planering och vilket jag är rätt så säker på ibland resulterar i försämring av de utförandena vi har.

Ett exempel på sådan dålig träning från idag var när jag strannade till under en promenad för att köra några skiften mellan ligg och stå: Efter några repetitioner bestämde jag mig för att köra stå-ligg-stå-ligg-belöning. Första läggandet gör Caki helt perfekt (jag menar bra mycket bättre än hon normalt gör), men jag mit nöt fortsätter i min kedja eftersom jag hade tänkt att belöna på andra ligget. Behöver jag säga att andra ligget var mycket sämre? Lade till en omgång (så mycket vett hade jag i alla fall) och fick ett något bättre läggande tredje gången som jag belönade eftersom hon hade varit jätteduktig uthållighetsmässigt (och faktiskt presterat skiften som var godkända) vid det laget. Men ni fattar ju, så himla dumt av mig att inte belöna ett perfekt läggande, låta henne fortsätta jobba och sedan belöna ett läggande som var sämre! Vad lär hon sig?

Jag fattar ju att det är viktigt att fokusera på uthålligheten ibland, men det är väl bättre att passa på att göra det när man får en ngt sämre prestation, så att hunden har chans att "höja" sig.

Det var det där med att snabbt anpassa sin träning under tiden...