Vilja och kunna

Lite apropå mitt förra inlägg; Nu funderar jag på om inte själva inlärningsbiten (av moment) ges alldeles för mycket fokus över huvud taget. Om hunden ska göra nåt snitsigt moment på lydnadsplanen så handlar det om så mycket mer än inlärning av momentet. Jag tänker att hunden både måste vilja och kunna .

I begreppet kunna ligger så klart en momentinlärningsdel - hunden måste förstå vad den ska göra, men den måste också vara kapabel, både fysiskt och mentalt, att utföra momentet.

I begreppet vilja lägger jag att hunden måste vara motiverad att utföra vi vill under rådande omständigheter och beror i princip på hur "roligt/bra" det känns att göra den aktivitet vi föreslår istället för nåt annat.

Visst måste det vara så att det inte bara är frågan om hundens förståelse av momenten (egentligen är ju den delen bara en del av kunna)? Självklart handlar det om mer saker, det tycker nog de flesta av oss, men då ska vi inte heller fnysa åt folk som säger "han VET egentligen vad sitt betyder, men han vill inte", för då kanske det är precis så - att hunden kan men inte vill:).

Om jag misslyckades med ett eller flera moment på tävling och någon sa att "hon har inte tillräckligt bra förståelse för momentet, det är inte tillräckligt bra generaliserat och bla bla bla.." så skulle jag antagligen bli tokig och tycka att den personen gjorde det väldigt lätt för sig.

Enligt mig så är det kanske inte ens troligt att det är momentförståelsen som är det största problemet. Det som är svårt med lydnad är ju inte att få till hyfsade moment, det är att få sin hund tillräcklig trygg i nya miljöer för att orka koncentrera sig och att hålla den motiverad att göra en massa moment på raken med bra fart och precision när den anar att belöningen kan dröja och det finns en massa annat spännande i närheten att titta på.

Självklart måste momenten vara övertränade för att ha lite marginaler när svårigheten ökas jämfört med träning. Är momenten säkra så kanske hunden fixar att göra dem även om koncentrationen sviktar och motivationen går ner ett snäpp, men det är inte samma sak som att det är i momentträningen problemet ligger.

Här är det bäst att jag förklarar att generalisering för mig är att lära hunden att ligg betyder ligg även om jag står på en stol eller vi befinner oss på en dagisparkering, för att öka hundens förståelse för momentet, och alltså inte samma sak som att lära den hålla fokus i jobbiga miljöer.

Ofta tränar man ju både "koncentration och motivation i ovan miljö" och "generalisering av moment" om man tränar på en konstig plats, men det är ju egentligen inte riktigt samma sak. Enligt mitt resonemang skulle man alltså kunna göra helt andra saker för att lära hunden jobba bra i alla möjliga miljöer och när man har en hund som är fullkomligt fokuserad, koncentrerad och motiverad lyckas alldeles utmärkt på tävling med inte alls övertränade moment (dock hyfsat generaliserade sådana, men inte nödvändigtvis tränade i överdrivet svår miljö). Är det inte just det som är grejen - att hunden presterar bättre hemma för att alla förutsättningar runt omkring är bättre med lite som stör både koncentration och motivation. Om sen momenten bara lyckas varannan gång hemma också så ska man kanske inte hoppas förmycket även om hunden är både motiverad och oberörd av tävlingsmiljön.

Varför bryr jag mig ens om att krångla till det här? Jo därför att jag tror det spelar roll. Om man har en hund som är väldigt fascinerad av lukter/andra hundar och är svår att motivera för träning på nya platser så kanske det inte direkt hjälper om man lägger fokus på att nöta på momenten. Och har man en hund som blir nervös i nya miljöer så är det helt enkelt lite för komplicerat för att man ska kunna följa sitt vanliga "förstärkningsprotokoll". En hund som blir känslomässigt illa till mods och därför inte lyckas koncentrera sig är ju troligen i behov av helt andra saker än en som bara "har annat som drar". Att komma på vad dessa saker är är jättesvårt och det gäller att tänka brett.

Jag propsar alltså för lite skräddarsydda träningsstrategier! Att i tid försöka identifiera hundens styrkor och svagheter utifrån ett större perspektiv än just lydnadsmomenten i sig - och sedan lägga kampanj på att stärka de delar som behövs i tid.

Nu vet jag att alla ni som läst så här långt redan tänker så här, men i alla fall. Tycker ni inte att det är lite väl mycket snack om just inlärningsteori när det gäller lydnad? Iofs är det ju väldigt roligt att prata om (och lätt:-)), så det kan man väl förstå.